Läs om resan från symptom som blir mer och mer tydliga, fram till en fungerande behandling. I detta behandlingsfall skildras en patient med Crohn ganska detaljerat.
Har alltid haft ”trasslig” mage. Symptom i form av lättare magknip efter maten samt snabbt påkommande tarmtömningsbehov efter måltid. Avföringen är oftast lös men ibland formad. Kvinnan är magerlagd och har svårt att gå upp i vikt trots att hon själv tycker att några extra kilo skulle vara klädsamt. Har aldrig sökt läkare men har via internet själv misstänkt diagnosen IBS, dvs funktionella besvär ("stressad tarm").
Akut remiss
Försämras under loppet av 3 veckor. Ytterligare viktnedgång på 5 kg samt rikliga vattentunna diarréer. Känner sig trött och matt, orkar ej arbeta. Söker på vårdcentralen och får akut remiss till sjukhuset. Blir inlagd på avdelning med dropp och fasta. I laboratorium ses CRP 78 ("snabbsänka" som normalt ska ligga under 3), Albumin 30 ("protein i blodet", ligger normalt över 43) samt Hb 104 (blodvärdet ska normalt ligga över 120). På misstanke om IBD (inflammatorisk tarmsjukdom) görs en coloscopi som visar kraftig segmentell colit (tittar upp med instrument via ändtarmen och ser en inflammation i tjocktarmen), normal slemhinna i distala ileum (slutet på tunntarmen). Insätts på kortisonbehandling och förbättras snabbt. Vävnadsprov från tjocktarmen bekräftar diagnosen Crohns sjukdom. Hemskrivs efter 1 vecka med peroral kortison samt 5-ASA profylax (annat läkemedel i tablettform).
Efter att i 4 veckor successivt sänkt kortisondosen (steroiderna), försämras hon kliniskt och labbmässigt. Steroiderna höjs igen och 5-ASA byts till azatioprin (ett immundämpande läkemedel). Efter långsam nedtrappning av steroiderna under 12 veckor mår patienten ”som vanligt” och nästa läkarbesök planeras först om 6 månader. Vid återbesöket rapporterar patienten spontant att hon mår ”som tidigare”.
I laboratorium ses dock försämrade värden: CRP 23, Albumin 34 samt Hb 99. Patienten beskriver 5–6 lösa avföringar per dag, även nattliga diarréer några gånger per vecka, har inte gått upp mer än 1 kg i vikt sedan sjukhusvistelsen. Ny coloscopi visar aktiv segmentell colit men mindre uttalad än tidigare. Azatioprindosen höjs från 2,5 mg/kg till 3 mg/kg. Tyvärr utvecklar hon en måttlig transaminas stegring efter några veckors behandling, denna går i regress efter dossänkning av Azatioprin. Klinisk bild som tidigare.
Patienten föreslås biologisk behandling
Vid terapikonferens föreslås patienten biologisk terapi med anti-TNF-preparat vilket hon accepterar. Efter 3 månaders behandling är hon helt symtomfri med 1 fast avföring dagligen och i övrigt normala blodvärden. Coloscopi visar utläkt men ärrig slemhinna i tjocktarmen. Kortisontabletterna kan nu sättas ut.
Vid återbesöket 6 månader senare sätts även Azatioprin ut och patienten fortsätter bara med biologisk behandling.
Efter 1 år av remission (besvärsfrihet) kommer patienten på återbesök och mår bra. Hon vill absolut inte ändra sin medicinering, hon mår fortsatt väl och är utan tarmbesvär efter 2 års biologisk behandling.
